lördag 25 augusti 2012

Tvära kast...

Nu har det gått ett par dagar sen mötet hos soc. Vi pratade lite runt det vi sagt på de enskilda mötena. Återigen kände jag att jag tänker rätt. Jag var lugn och ganska tyst, hellre säga för lite än att brusa upp och börja kasta paj.

Socialsekreterarna ansåg att x inte skulle ringa till ungarna varje dag och absolut inte efter kl 18.

X kritiserar mig för att jag inte kommer upp till dom och hämtar barnen. Jag hämtar dom utanför porten. Vi är inte i närheten av en sån relation att jag kliver in hemma hos dom. De tyckte soc inte heller var nått konstigt och det var inget att sträva efter.

Jag hade slarvat bort ett papper med tider till sjukhuset för den yngsta sonen. Det kastade hon ur sig på mötet och menade att så kan man inte göra. Jag förklarade att inför fotograferingen och försäljningen av mitt hus hade jag slängt en del saker och stuvat undan annat och nu hittade jag inte det pappret. Nu fick vi förklara vår plan att flytta till en annan del av landet. Dom förstod inte turerna till en början och de tyckte det var snurrigt.

När vi kliver ut ur byggnaden säger x: Nä, det här blir för snurrigt, vi struntar i flytten.

Det visar sig att hennes man tackat nej till sitt jobberbjudande och de letade inte efter boende. Jag har inte fått den informationen. Trots att jag skickat sms om att jag är på plats i den nya staden och kollar på boende.

Efter lite diskussioner fick jag henne att gå med på att börja planera för flytt igen.

Det är bara det att jag fick ett sms om hur hon ville att barnen skulle ha det. Hon skulle välja skolan. Barnen skulle bo hos dom de första två terminerna. Jag skulle få träffa dem varannan helg, jag skulle få ha dom i jul och välja vilka sommarveckor jag ville ha. Allt för att barnen skulle kunna landa. För att de skulle kunna träffa nya kompisar och att hon skulle kunna vara med i skolan när hon ville. När jag vänder på hennes tanke och placerar mig i hennes ställe, förutom att jag inte kommer hänga i skolan var och varannan, jag måste jobba ju. Då blir hon så arg, jag samarbetar inte så vi skiter i flytten!!!!! Jag har accepterat att vi sätter barnen i en skola i det område dom kommer bo. Men inte tänker jag släppa dom under nästan ett år och bara ses varannan helg...

Nu ligger jag här, har kollat på boende. Fint och bra läge. Mitt hus är ute för försäljning. Nu vet jag varken ut eller in! Faaan vad det ska vara svårt!

E.L

1 kommentar:

  1. Dina ord är så fulla av förtvivlan och jag känner med dig. Det är så klokt att vädra känslor här i bloggen och hålla sig till en saklig och lugn nivå i samtal och möten.
    Jag kommer att fortsätta att följa din kamp och strävan.
    Kämpa på!!

    SvaraRadera