Ja, det tog bara ett par minuter efter jag lämnat mötet, i bilen till butiken, skulle handla mat. Just det! Varför sa jag inte det, hur kunde jag glömma att berätta det där???
Som dom sa kunde jag ringa så fort jag kom på något annat jag
ville prata om. Men plötsligt rann det bara över mig... Det och det och sen det där... Väl hemma skrev jag ner det lite kort.
Telefonen ringde... En arbetskamrat som fått veta vad som var på gång, ville veta hur det gått och hur jag mådde. Taskig täckning som det är här hemma fick jag i alla fall fram att jag kände mig nöjd och jag mådde bra. Glad blev jag att samtalet kom iallafall.
Jag skickade ett mail till socialsekreterarna idag med de tankar jag hade kommit på efter mötet. Kanske skulle man ringa men med mitt jobb med massa folk omkring sig... Nä.... Lät att man missar det man vill få fram.
På söndag kommer mina killar hem till deras hem hos mig igen, efter fyra veckor. Som jag längtar!!!!
Till nästa inlägg, I can jive, i jive!!!😃
E.L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar